Jag vet att jag sagt det förut, men jag måste säga det igen, om inte annat för att övertyga mig själv:
Var sak har sin tid, det är dags att gå vidare.
Fast det är svårt när jag är så bra på att glorifiera och tycka att saker och ting var bättre förr. Det kanske bara betyder att jag kommer att bli fantastiskt bister som gammal tant, jag har ju redan det krokiga tantfingret att hyta med när jag blir upprörd.
Where is the love?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar