Något nytt?

Låten Heroes med Parker Lewis har spelats en del på radion och varje gång tänker jag först att det är Lisa Nilssons gamla hit, sen kommer jag på att det bara är en sampling, just det ja, för troligheten att en hit från ungefär mitten av 90-talet skulle spelas regelbundet är helt enkelt inte så stor. Sen börjar någon sjunga och varje gång så funderar jag på om Jens Lekman har släppt nytt, innan jag inser att det är för tamt för att vara honom. Jag har nu lyssnat på skivan också och jag kommer inte ifrån känslan av att det är en något sämre kopia av Lekman. Jens gamla alias, Rocky Dennis var från filmen Mask (nej, inte den med Jim Carrey) så även där verkar viljan finnas att efterlikna honom..

Det här kan jag inte förstå heller. Så bra tycker jag verkligen inte att det är, helt okej, men absolut inte en femma. Jag kanske inte är tillräckligt deprimerad och djupsinnig för att uppskatta det eller så har jag inte gett skivan tillräckligt mycket tid. Det är dock tveksamt att den kommer att få så mycket mer tid av mig, trots bandmedlemmarnas charmiga dialekt...

Self-esteem

I min värld så är detta så fantastiskt fint, till och med bland de finaste scenerna som jag har sett. Det visar verkligen precis hur det kan vara, hur det var.

Telefonkö - del 2

Den otroligt spännande upplösningen på historien nedan fortsätter...

Efter att ha suttit i kö i en timme, jag upprepar EN timme, och hela tiden fått höra att jag hade plats nummer ett, så stängde kundtjänsten. Och jag kan inte komma fram till varför jag satt kvar...

Det absolut mest komiska med hela situationen är i alla fall att jag det jag satt i kö för att göra var att säga upp mitt telefonabonnemang hos företaget. Ironi?

Telefonkö

Tiden som man sitter i telefonkö, den känns verkligen förverkad totalt. Jag har nu suttit i telefonkö i en halvtimme och hela tiden fått höra att: Din plats i kön är nummer ett. Seriöst, en halvtimme. Känns inte det lite överdrivet ändå? Kunden innan mig måste ha problem av gigantisk karaktär eller så har kanske hela supporten bestämt sig för att ta rast samtidigt eller så är nedräkningen helt falsk. Oklart vilket, men jag vet dock att efter en halvtimme i telefonkö med enbart pipande och ett meddelande om min plats i kön, så känner jag mig aningen hjärntvättad (tänk: Phoebe i Vänner när telefonen har gått sönder).

Idag

Jag är långt ifrån att vara först, men jag känner mig hyfsat övertygad om att jag inte är sist heller.

För att försäkra dig om att idag är det en bra dag.

Sånt som kan behövas för sådana som jag, slappstjärtar som går omkring hemma och drar, lyfter en pryl och funderar på om den ska vara kvar eller slängas och om den ska vara kvar, om den ska till Piteå eller till Myckelgensjö för tillfällig lagring.