Förstört.

Helt omotiverad, totalt totalt omotiverad.
Jag som skulle ta sista rajden nu, nöta stenhårt hela kvällen tills jag stupade i säng för att kunna sega lagom mycket under morgondagen för att inte hinna bli nervös fram till kl. 14.
Skaffa mig stenkoll på PLS och PCA och alla möjliga jävla jämförelser mellan de olika metoderna som han kan komma på.

Men nu, planen förstörd. Och vad tycker jag om förstörda planer? Inte.


För övrigt kan jag meddela att bröllop nog är min största bölgrej, detta efter att ha sett DH. Det första var lugnt, men det andra, way to hard to not böla.. Men jag fick ju en första indikation redan när jag började böla till Agnes "Right here, right now" som bröllopsvals...
(Hoppas att dagens inneord böla märks...)

Jaha, okej, om jag tänder flitens ljus igen så kanske jag kommer igen, kanske kanske...

Why do you think we should suffer in silence?

Samarbete. Ska det vara så svårt?
Vem kan förlora något på det?

Snart i samtiden

Singeln "Ingenting" är ingen stor favorit, sa mig inte så mycket, hade kunnat vara vilket band som helst. Därmed inte sagt att den var direkt dålig, men... ingen favorit.
Hört skivan i bakgrunden, en liten sneakpeaklyssning, och det lät betydligt mer lovande. Dock är jag skeptisk till att de någonsin kommer att uppnå samma höjd i min smak igen (svårt också med tanke på hur mycket som jag lyssnade på Guns & ammo...) men jag ska ge den ett ärligt försök, kan bara inte komma ifrån känslan av tonårsdepression och pretentiöst och oj vad vi är svåra..

Det som kanske egentligen blir mer spännande är Jenny Wilson som kommer med samma försändelse, gammalt men värt en chans. Hon var väldigt bra live när jag såg henne efter skivsläppet för 1½ år sen.

Sen är det Säkert säkert bra, även bra som uppladdning inför PopUp som även Pengabrorsan får bli.

Japp, det blir utmärkt utmärkt.
Riktiga skivor är underskattade, känslan av att läsa texter och kolla alla bilder samtidigt som man för första gången hör låtarna, fantastiskt!
Skall njuta ordentligt, utan Juicy-overall...

När önskan att vara alternativ övergår känslan för sig själv.
När det är mer önskvärt att vara annorlunda istället för att bara vara sig själv.

Som i filmen The Incredibles:

Om alla är unika så betyder det bara att ingen är det



Och jag kan inte riktigt förstå denna extrema strävan, att inte göra saker bara för att "alla" andra gör det. Jag tycker därmed inte att det är rätt att göra motsatsen heller, man måste kunna välja sin egen väg. Men när alla väljer samma egna väg för att det inte är samma väg som alla andra, då är den väl inte egen längre?

Det finns ingenting vi inte kan

Jag hade verkligen verkligen velat gå på Lekman imorgon, men saknaden skulle nog bli för stor utan prinsen. Dessutom skulle jag ha behövt tusen ggr bättre framförhållning och skaffat biljett för längesen då.

Varför är människor så stela? Give it a go...

Det finns ingenting vi inte kan
för vi har varann

Tentaplugg

Det är sällan, väldigt sällan, som jag har ett sånt roligt liv som precis innan tentan. Det finns så mycket saker man kan göra.
Sitta på Facebook i timmar (tetris, tv trivia quiz, superlatives, compare people etc etc), göra avancerad mat, leta reda på ny och gammal spännande musik, putsa fönstren, fundera på att städa och kanske till och med städa.
Så här mycket roligt skulle livet alltid vara fyllt av!

Det här med miljön..

Jag har funderat en del på det här med miljön, klimathotet osv, läser just nu en kurs som tar upp just sånt och det känns mer och mer viktigt och rätt att inrikta sig mot det.
I alla fall, människor som inte har något hopp, hur orkar de stiga upp varje morgon?
De som säger att det inte är någon idé, det kommer bli ett totalt sammanbrott. De som säger att det kommer inte gå att utveckla teknik för att lösa proplemen. De som säger att det redan är försent. Vad tänker de på när de stiger upp på morgonen?
Idag är bara en dag närmare undergången.
Eller:
Jag kan i alla fall försöka övertyga alla andra att mitt sätt att leva ÄR det bästa genom att fördöma deras sätt att leva, så att jag kan dö lycklig.
Eller kanske:
Idag är den sista dagen.

Ledig

Sommarlov, uttjatat ämne. Jag nöjer mig med att säga att det är enormt skönt!

Jag gör ingenting, det finns saker jag skulle kunna göra, men vaddå? Så bråttom är det inte..

Invigning

Om en timme ska jag vara på kårhuset Origo för invigning. Det är skumt och extremt spännande!
Måste dock säga att jag känner en grym stolthet över alla som jobbat med det, vilket intensivt jävla år för att inte säga sista månaden och veckan!!

NU är det hepp hepp som gäller!
My lovely lovely dress, now it's only you and me and no pyridine n-oxides..!

Nostalgi

Det är som igår, som vi gick i samma klass, bodde i samma stad och la patiens tillsammans. Vi hittar tillbaka till varandra på en gång även fast det är ett halvår sedan sist vi pratade, och det är så skönt. Att kunna hitta tillbaka till det gamla på en gång, när ingenting var omöjligt. Att kunna känna den självklara glädjen över att jag har det bra, men det kanske är du, vi tillsammans, som tar fram det igen. Världen var sällan lätt då heller, men det var inget bekymmer, inte på samma sätt.
Saker åt inte upp mig inifrån då.

När blev jag så gammal?

Omtenta

Det skönaste med en tenta måste vara känslan efteråt, obryddheten, att man inte behöver göra något alls utan kan vara helt ledig.
Men det funkar ju inte när det är en omtenta, för den ligger bara utöver, så det är svårt att känna lugnet.
Nä, så är det. Check!

Sommartid...

Snart kommer det. Sommartid närmar sig. Är här på en del ställen.
Och hela Sverige blir faktiskt vackert, ingen snålblåst som viner runt knuten eller nåt slask.
Bara vackert, överallt.
Nån gång skulle jag bara vilja vara ledig hela sommaren och åka bil genom hela Sverige, stanna upp på de mest obetydliga små ställen, se fornristningar som jag egentligen inte bryr mig så mycket om. Bara för att verkligen se sommaren.

Min dröm är din...?

Det är inte så lätt..

Det är inte så lätt alltid. Så många val att göra här i livet, av olika karaktär. Just i nuläget känns det som att det är väldigt många livsavgörande beslut, men det kanske bara är jag som haussar upp min egen viktighet...

Tiden är på min sida,
Och allt behöver inte ske nu

nu

nu.

Saker få ta sin tid, det viktigaste beslutet är ändå det beslut som jag kan påverka minst i nuläget.
Så jag koncentrerar mig på det som jag kan göra något åt. Punkt slut.