Det är inte ofta som jag hör den här låten, men när jag gör det så fylls jag av så blandade känslor och av hur väl den stämde in.
Hur orättvist allt är och hur jag inte kan göra annat än att acceptera det. Hur otroligt tacksam jag borde vara, men kanske inte alltid är. Och hur väldigt, väldigt snabbt saker kan hända, som tar så betydligt mycket längre tid att smälta.
I'm staring out into the night,
Trying to hide the pain.
I'm going to the place where love
And feeling good don't ever cost a thing.
And the pain you feel's a different kind of pain.
