tisdag 2 september 2008

Nu...

Jag tror att jag kanske har förstått nu, han är borta och kommer inte tillbaka, men det behövdes en text svart på vitt för att jag skulle kunna ta in det.

Och det är hemskt att säga, men det känns på ett sätt bra att bara få gråta och tänka på vilken otroligt snäll person han var.

Varenda tår du inte gråter blir till is i ditt hjärta!

Inga kommentarer: